När Silverfisken slutade leverera sina dagliga inlägg kändes det som att någon gjorde slut med mig. Vad skulle jag nu läsa? Vad skulle jag göra av mina timmar av slösurfande?
Vad gör man när någon man älskar bara ger sig av och går vidare? Jo, man bryter ihop och går vidare själv.
Det tog ett tag, i början kändes det som att jag var otrogen. Men han hade ju själv slutat, så tankarna försvann.
Jag provade mig fram lite försiktigt, men ingen jag fann var lika bra som Silverfisken. Förens en dag, när en kär kollega och vän (jag tror det va hon) som tipsade mig om denna fantastiska man.
Till en början var jag tveksam, jag hade en förutfattad mening om honom. Men den gav med sig, jag började läsa och jag blev fast.
Dagens höjdpunkt blev att läsa de nya inläggen han levererade, med blandad kompott. Men ack så bra det va.
Allt flöt på och jag trivdes med tillvaron, enda tills den dagen i början av Juli när han skrev att han skulle sluta blogga. Detta är bara inte sant, tänkte jag, inte en till! Men tyvärr var det sant.
Nu har jag snart gett upp hoppet om att han ska komma tillbaka, Silverfisken gjorde det, men det blev pannkaka av hans blogg.
Men jag hoppas innerligt att Alex Schulman tar sitt förnuft till fånga och börjar blogga igen.
Kära, underbara Alex Schulman, jag ber dig från djupet av mitt hjärta att börja blogga igen.
Jag saknar dig och jag behöver dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar