Man borde glädjas mer åt dom små sakerna här i livet,
som när man orkat städa i köket, när man tagit sig tiden att raka sina ludna ben, när man bäddat rent i sängen, dammsugit under soffan, putsat sina fönster, när man orkat göra sina inlämningar i tid.
Tyvärr så finns det så många andra saker som förintar glädjen i allt sånt.
Som när man inser att man sårat någon så grovt att man inte borde få kalla sig själv för en god medmänniska längre, när man helt enkelt tappat all energi, när man tappar orken att andas.
Men vid såna tillfällen finns det dom människor i ens liv som man värdesätter högre än sitt eget liv. Vänner vore fel att kalla dem, för de är mer än bara vänner.
Har man tur så har man iallafall någon sådan i sitt liv.
Jag har turen att ha flera stycken. Utan dem skulle jag helt enkelt ligga i fosterställning hela dagarna, låta köket och dammråttorna under soffan leva sitt eget liv, sluta andas.
Inga ord kan beskriva hur glad jag är över att dessa personer finns i mitt liv. Inte ens om jag försökte göra mitt yttersta att beskriva det, för allt skulle låta fånigt, oseriöst, överdrivet. Så därför låter jag bli det, jag ser ingen mening med det.
Jag älskar de här personerna av hela mitt hjärta, av hela min själ, jag älskar dem mer än mig själv. Utan dem vore jag ingenting och det är sanningen.
Imorgon har jag turen att få umgås med två av de bästa, förhoppningsvis med tre av dem. Det är såna saker man borde ta vara på mer.
Det ska bli mitt försenade nyårslöfte, att uppskatta mina vänner mer än vad jag gör idag. Att låta dem veta det. I tid och otid. Jämt och ständigt.
Jag älskar er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar